Kultur-AW

Innan sommaren och semestrarna stod för dörren hade vi vår sista kultur-aw på jobbet. Den här gången var vi på Fotografiska. Och jag såg en av de vackraste fotoutställningarna någonsin. Under perioden vi var dör var det tre utställningar som visades. Det var Henri Cartier-Beresson, Ruud van Empel och Anna Clarén.Favoriten var tveklöst Ruud van Empel! Det var sådana otroligt vackra färger och kontraster i tavlorna. Titta bara på de här bilderna.

Bilderna har jag lånat från fotografiska.eu
Jag kan verkligen rekommendera er att ha after work på ett kulturellt ställe. Personligen tycker jag att det är roligare att gå och se en utställning/föreställning än att gå till puben och dricka öl. Som tur är tycker även mina kolleger att ombyte förnöjer och vi försöker ha åtminstone två-tre kulturella after works ihop.

Sommar i P1

Bilden har jag lånat från sverigesradio.se

På lördag kör årets upplaga av Sommar i P1 igång. I år är det ovanligt få som jag är sugen att lyssna på. Och det är väldigt mansdominerat på min lista. Så här ser mitt startfält ut i sommar.
Juni:
Jonas Gardell
Peter Wolodarski
Kristian Gidlund

Juli:
Maria Sveland
Malik Bendjelloul

Augusti:
Martin Schibbye och Johan Persson
Sami Said
Katrine Kielos

Vilka har ni markerat i kalendern?

Londonresan: böcker

Nu Bokpotaten kommer äntligen inlägget med vilka böcker jag köpte under min londonresa. Det skrattretande är att jag trodde att jag skulle kunna åka till London med ett köpstopp vad gällde böcker. Som om det går när det är låg bokmoms, lågt pund och fantastiska fysiska bokhandlar. Nej, trodde väl inte det. Så jag kom hem med en hel trave nya böcker. Det här inlägget blir också lite utav en spaning på vad som är på gång där borta på ungdomsboksidan och bokhandlar i allmänhet.

Bilden är tagen av och tillhör mig, Sincerely Johanna

Jag var i flera Watherstones-butiker.. Det Watherstones alltid vinner över mig på är deras erbjudanden, så även denna gång. Det var ta en och få den andra för halva priset. En annan sak som jag alltid dras till som flugor till saft är deras olika avdelningar, speciellt den med chicklitt och med black interest (böcker av svarta författare om svarta karaktärer). Varför finns inte det fler sektioner i svenska bokhandlar? Och varför ställs författare som inte är svenska eller anglosaxiska i någon form av multikultihylla? Det här med att som mörkhyad kunna gå till en viss avdelning där alla karaktärer (i alla fall huvudrollerna) är folk som kommer att se ut som mig och där jag kan få känna igen mig för en gångs skull. När jag ändå är igång undrar jag varför chicklitt måste vara så puttinuttiga på sina omslag over there? Alla omslag i stort sätt har snirklig stil och pudriga färger. Går det inte att sälja in dem/sälja dem utan eller? Där tycker jag att Sverige är bättre och inte gör stereotypa omslag.En sista spaning och undran är det här med rabatter och erbjudanden. Här hemma är det nästan bara på pocket som det är erbjudande i form av ta x och betala bara för x. Förvisso är det nästan uteslutande paperback som säljs i London (alltså storpocket) och det förklarar väl varför dessa erbjudande då går att tillämpa på all utgivning och genrer. Jag svarade väl på min egen fråga där och går vidare till ungdomssektionen.

På ungdomsfronten intet nytt. Det är dystopier, häxor, vampyrer, trilogier och John Greens The Fault in Our Stars som det frontas med på barn och ungdomssidan. Och vad gäller dystopier, häxor/vampyrer och trilogier så är det samma som är i ropet även här hemma. Det var svarta omslag i majoritet och ur många boxar med alla tre delar i som helst. Jag försökte hitta något annat som kanske kunde bli nya Jellicoe Road eller The Fault in Our Stars men det var svårt. Hoppas att svenska förläggare hittat något som jag inte hittade för jag är trött på både dystopier och trilogier. Mer nutid och realism åt folket.

Vad blev det då i bokpåsarna? Jo det här:

Bilden är tagen av och tillhör mig, Sincerely Johanna

Invisible av David Levithan och Andrea Cremer (känns lite som en upprepning på Jag, En)
Geek Girl av Holly Smale
Paper Towns av John Green
Me Before You av Jojo Moyes
This is How it Ends av Kathleen MacMahon
The best of me av Nicholas Sparks

Hej, kulturkonsument!

Helena på Dark Places har "lånat" en enkät från Dagens Nyheter och vill gärna läsa våra svar (kanske inte just mina men här kommer de ändå):

Första skivan jag köpte: Jag minns inte men tror att det var Håkan Hellströms debutplatta, Känn ingen sorg för mig Göteborg
Senast spelad låt: Young and Beautiful med Lana Del Ray
Första sajten jag kollar när jag vaknar: Instagram/Facebook/Twitter (sociala medier är det första och sista jag kollar)
Spel jag spelar mest: Kungen (patiens) speciellt när jag lyssnar på poddar eller pratar i telefon för att kunna koncentrera mig måste jag hålla händerna sysselsatta.
VOD-tjänst: ???
SVT Play-tips: Just nu i sommar när det är så mycket friidrott blir det Sportnytts livesändningar.
Favoritradioprogram: Morgonpasset i P3 (synd att de har sommarledigt)
Söndagskulturkonsumtion: Brukar börja med att lusläsa DN, sedan övergår jag till någon poddcast och fortsätter sedan med att ta igen bloggflödet från helgen.
Dyraste kulturvana: Svårt, jag konsumerar otroligt mycket kultur.Teaterbiljetterna är väl dyrast så av allt är det min dyraste vana. Men den är tätt följd av böcker/tidningar/magasin, konserter, seminarier, och film/serier.
Film jag sett flest gånger: Pretty Woman
Bok jag läst flest gånger: Jag läser sällan om böcker. Däremot läser jag vissa passager om och om igen i vissa böcker.
Favorittidskrift: Jämt skägg mellan ViLäser, ELLE (uk) och Magasinet Arena
Konstart som är svårast att relatera till: Lyrik/poesi Jag känner mig alltid korkad
Konstverk jag skulle vilja äga: Vad som helst av Eugène Jansson. jag fullkomligt älskar hans blå tavlor och har en favorit som hänger på Thielska Galleriet i Stockholm. Tänk om jag blev mångmiljonär och lyckades övertala dem att sälja den till mig. Drömma går ju...
Verk som fått mig att gråta: Jag är extremt blödig och kan gråta till i stort sett vad som helst. Nu senast var det vissa dansrutiner från So You Think You Can Dance samt filmen Hitta Nemo.
Favoritsajt: De bloggar jag följer, Twitter/Facebook/Instagram samt min egen blogg såklart :-P Här älskar jag att hänga.

Sällskap till Melina Marchetta på måndag?

På måndag kl 19.00 är det författarsamtal med allas vår favorit Melina Marchetta på PUNKTmedis bibliotek.

Jag ska gå och undrar om det är någon som har lust att ses lite innan och sedan ha sällskap till biblioteket?

Bilden har jag lånat från bibliotek.stockholm.se

Romance och erotik

Bilden är tagen av och tillhör mig, Sincerely Johanna

I min brevlåda igår fick jag en hel radda med böcker på temat romance och erotik. För det första så lyckades jag för första gången komma med när Booked skickade ut erbjudande om att få läsa Simona Ahrnstedts senaste bok De skandalösa. Ni kommer få mer info om boken när den är utläst sedan. Ska bli spännande jag har aldrig läst romance innan.

För det andra så var förlaget Harlequin snälla att skicka inte bara ett utan två fulla paket med de böcker som presenterades på pressfrukosten för någon vecka sedan. Jag kunde dessvärre inte gå då jag hade för mycket på jobbet för att vara borta. Men förlaget var gulligt att skicka ut det som ingick i presskitet som delades ut under frukosten. Jag trodde att det skulle vara lite papper med information om utgivningen. Det var det också men till det kom även böckerna i fråga. Det blir samma sak här, spännande då jag inte har läst erotikböcker innan. Till min stora glädje har de börjat ge ut teen- crossover också och tre av böckerna jag fick är just teen. Harlequin ska dessutom börja säljas i bokhandeln nu och inte bara i dagligvaruhandeln.

Stöd från Kulturrådet

De senaste veckorna har jag stött på två bra stöd från Kulturrådet. Det första är stöd till ungas läsning. Det går ut på att stödja verksamheter/projekt som arbetar med att främja ungas läsning. Som vi alla vet så måste det göra saker på den fronten.

"Läsning på fritiden, samarbete mellan fritidsgårdar och bibliotek, mångspråkighet och läsplattor. Det är några huvuddrag när Kulturrådet nu fördelar fem miljoner kronor i stöd till läsfrämjande"- citat från kulturradet.se.

Det andra stödet är till bokhandlar att ordna med litterära evenemang. Något som jag tycker är jättebra. Nätbokhandeln i all ära men förutom den personliga kontakten med personalen och att kunna känna och klämma på böcker så vinner den fysiska bokhandeln med just möjligheten till fysiska träffar i butiken.

"Kulturrådet beviljar stöd med en miljon kronor till litterära evenemang för bokhandeln. De flesta ansökningar handlar om att ordna programkvällar där nya och kända författare presenteras för allmänheten. Några bokhandlar vill intressera nya målgrupper med temaprogram och bokcirklar."- citat från kulturradet.se

Med glädje såg jag att det är flera bokhandlar som riktar in sig på barnböcker som beviljats stöd. Det är enligt mig viktigt att barn på så många sätt som möjligt introduceras och inspireras att läsa. Här spelar bokhandlar och bibliotek en stor roll att bistå med litteratur. 

Ingrid Olsson x2

Bilden är tagen av och tillhör mig, Sincerely Johanna

Min lillasyster är inte förtjust i att läsa och har nog alltid haft ett motstånd till det. Jag å andra sidan har alltid varit en läsande person precis som våra föräldrar. Därför har det också varit mitt mission in life, att få syrran att börja läsa böcker och tycka om det, i lite mer än 20 år nu. Som ett led i detta "arbete" bestämde jag mig för att läsa högt. Jag gick till bokhyllan en kväll när lillasyster var och hälsade på i maj, och valde ut en av de tunnaste böckerna jag kunde hitta där. En av dem var Blink, blink med stjärnan! av Ingrid Olsson. Det är en samling korta noveller (den vänder sig till den yngre publiken). Vi bestämde oss för att läsa varannan novell var och högt för den andre. Vi var båda helt tagna av berättelserna (det gäller båda böckerna). Efter den kvällen upprepade vi uppläsningen en gång till och då med boken Önska bort önska nytt (som vänder sig till tonåringar).

Båda böckerna är gripande och behandlar allt utom enkla frågor. Det är sorg, ensamhet, utanförskap och känslan av att vara övergiven som präglar berättelserna. Ingrid Olsson har lyckats med konststycket att med få ord säga så mycket och varje berättelse även om den är kort berättar om ett helt liv. Jag är så otroligt imponerad av henne. Det här är två små pärlor i både bok- och novellhavet. Sina jul-/vinterteman till trots funkar de att läsas året runt och jag tycker att ni genast ska köpa/låna dem. De fungerar dessutom utmärkt att diskutera kring också, så hallå skolor köp in och använd i undervisningen. För är det något jag lärde mig på Barnkultursymposiet i våras så är det att även barn och unga funderar över svåra frågor som ensamhet, döden, existentialism så rygga inte tillbaka för att prata om dessa frågor. Nu bara måste jag läsa mer av Ingrid Olsson!

Fågelhuset

Bilden har jag lånat från bokus.se

Efter att ha stått högst upp på min läslista över vårens titlar läste jag äntligen ut Ester Roxbergs andra roman Fågelhuset i slutet av maj. Det var inte en helt oproblematisk läsning. Jag hade höga förväntningar på den som alla titlar från X Publishing.Det är inte en särskilt tjock bok (xx sidor) men för mig tog det ovanligt lång tid att läsa klart den. Det tog ett tag för mig att sätta fingret på vad det var som gjorde att vi inte klickade, boken och jag.

Nu har jag kommit fram till att det är sätten boken är skriven på som jag inte var särskilt förtjust i. Det är en speciell stil som känns experimentell. Som bekant har jag svårt för språkböcker (alltså böcker där språket medvetet är höjdpunkten i boken och där det lagts ner mycket tid på formuleringar och dylikt). Det blir ofta så att jag känner att boken är skriven på ett sätt som övergår mitt förstånd och jag känner mig bara dum när jag läser. Tell it like it is. Varför hålla på och krångla till det? Men det är inte bara en språkgrej i den här boken utan även hur berättelsen berättas som jag har något svårt för. I Fågelhuset är det en mix mellan huvudpersonen Livs berättelser, korta informationsstycken och avsnitt som handlar om någon av bitkaraktärerna. Det går att dra många paralleller till Annakarin Thorburns bok Jag biter i apelsiner. Böckerna är lika stilistiskt och språket/formuleringarna är viktiga i båda två samt att huvudpersonen känns något naiv.

Fågelhuset handlar om Liv som är praktikant i kulturbranschen och som har sparat sommarjobbaspengarna, flyttat till Stockholm och är säker på att det ska vänta ett jobb på henne efter praktiken. På hennes arbetsplats finns en chef som är väldigt tvetydig och inte drar sig för att utnyttja den unga och hungriga praktikanten. Där finns även karriärister som inte drar sig för att trampa på andra för att hävda sig själv, samt väldigt självupptagna personer som Liv får olika relationer till och som kanske inte alltid är bra för henne. Jag var rädd innan läsningen att jag skulle bli totalt avskräckt från att jobba i kultursektorn, då baksidan av boken lätt ger bilden av att det inte är en helyllebransch. Men den rädslan fick inte fog även om jag vet att det säkerligen som i alla branscher finns rötägg och folk som utnyttjar andra. Däremot blev den här boken ett fiktivt syskon till Skitliv då den verkligen belyser den osäkerhet arbetsmässigt som möte Liv och många i hennes situation. Och det kan jag verkligen uppskatta med boken, hur den beskriver hur det kan se ut att vara ung idag.  

Sommarläsning 2013

Jag såg en rolig utmaning hos Maria på unga vuxna och tänkte precis fråga henne om jag fick låna den när jag nådde slutet på inlägget och såg att jag var taggad. Det var även Bokpotaten och Bokmal73 snälla att göra. Superkul för jag gillar verkligen utmaningar. Så här kommer mina svar:

1. Vilka 5 böcker bara MÅSTE hinna läsas i sommar? 

Jag har fyra recensionsexemplar som jag försummat i vår och som ska läsas i sommar.
Farlig förmåga av Jessica Spotswood
Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg
Blunda och hoppa av Sarah Dessen
Underbara helvete Jamie McGuire

Den femte, En storm kom från paradiset av Johannes Anyuru, ska jag läsa till den 26 juni då jag ska på Litterär salong med Sture bibliotek. Inget blir läst fören dessa är utlästa.

2. Vilken bok är du egentligen inte så sugen på men känner att det är dags att ta tag i? 
Det finns ingen bok som jag inte är sugen på i mina bokhyllor. Men jag får alltid dåligt samvete när jag inte håller recensionsdag på de recensionsexemplar som jag själv har beställt. Och jag vill inte ha kvar någon av vårens recensionsexemplar när bokhösten drar igång så det blir till att läsa på nu i sommar.

3. Var är bästa stället att läsa i sommar? 
Jag önskar att jag inte skulle jobba hela sommaren utan hade kunnat ligga i en solstol och läsa hela dagarna.

4. Handen på hjärtat, var tror du att du faktiskt kommer läsa i sommar? 
Hemma i sängen på kvällarna efter jobbet eller ute på en filt under helgerna.

5. Vilken bok tror du kommer bli sommarens bästa? 
Tjejerna på Gilla böcker har sagt att Vi är inte sådana som i slutet får varandra är en riktig Johanna-bok så det hoppas jag verkligen stämmer.

6. Vilken bok borde ALLA läsa i sommar? 
Oavsett årstid borde alla ha läst Jellicoe Road (ta den svenska översättningen) och The Fault in Our Stars.

7. Strand eller hängmatta?
Hängmatta! San har en förmåga att ta sig in överallt och det är irriterande.

8. Deckare eller roman? 
Deckare är verkligen inte min grej så det här var ett lätt val, roman.

9. Favoritgenre? 
Är ungdomsböcker en egen genre eller rakt av skönlitteratur? Om det är en egen genre så säger ja ungdomsböcker/crossover/YA!

Tagga 3 andra:
och dagarna går...
What You Readin?
Sagan om sagorna

Irritationen över att redan har spenderat lång tid på det här inlägget och att det sedan bara försvann istället för att publiceras.

Skitliv

Bilden har jag lånat från bokus.se

I maj inför kvällen om ungdomsarbetslöshet på Dramaten boken Skitliv: Ungas villkor på en förändrad arbetsmarknad. Det är en antologi med Victor Bernhardtz som redaktör och innehåller personliga berättelser varvat med reportage om unga och den osäkra arbetsmarknaden. Jag säger det men än gång, det här är en bok som borde läsas av många! Främst bör den läsas av politiker och andra makthavare för att få en mänskligare bild än de siffror som arbetslösheten illustreras av. Det här är en väldigt jobbig men viktig läsning. Jag är åldersmässigt lik de som boken behandlar, jag är även utbildad vid universitet och har själv hoppat runt mellan jobb utan en trygg tillsvidareanställning. Samtidigt som jag läste boken stod jag med en visstidsanställning och visste inte vad som skulle hända med mig jobbmässigt efter mitten av augusti. Den stress jag kände innan byttes efter läsningen mot panik. Det finns inga garantier och knep jag kunde ta till i förebyggande syfte. Även de välutbildade, ambitiösa och duktiga har det tufft på arbetsmarknaden idag.

Det jag tyckte var så bra med boken var just blandningen mellan personliga berättelser och reportage. Det gav en bra balans mellan att få en mänsklig relation till texten som kanske mer tilltalar hjärtat och en mer redogörande del som appellerar mer till förnuftet. På så sätt går det inte att på ett eller annat sätt bli berörd av boken. Den får mig också att vilja skrika politiker och makthavare i ansiktet och kräva att de gör något. Vi (speciellt 70-80talister) blev som barn lovade av de vuxna att vi kunde bli vad som helst, att plugga var vägen till ett arbete och gav möjligheten att vara självständig. Men så blev det inte alla gånger och något som kallas flexibilitet kom in och sopade mattan med trygghet. Det sägs att vi vill ha det så. Nej det vill vi inte. Jag och mina jämnåriga vänner har gjort det vi skulle, vi har pluggat hår på grundskolan/gymnasiet, sökt in och slutfört högskoleutbildningar och nu står vi här. Vi drömmer och längtar efter ett stabilt jobb, betald semester och trygghetsavtal, möjligheten att få en egen bostad (ett förstahandskontrakt) och möjligheten att kunna planera våra liv längre än några månader i stöten. Precis det här beskrivs i boken och det gör mig så arg, ledsen och besviken att vi ska behöva gå från den nya generationen till den förlorade generationen.

Jag vill också att boken läses av våra föräldrar. Så att de kan få lite insikt i hur det är vi har det. Att det inte handlar om att vi inte tar oss i kragen, klipper oss och skaffar ett riktigt jobb. För de växer inte på träd och vi gör så gott vi kan. Och det handlar inte om att vi har valt yrken eller banor som anses flummiga och osäkra på förhand. Även de mer traditionella yrkesgrupperna kämpar och har det inte lätt de heller. För inte vill vi leva med den stress som den här osäkerheten leder till och skribenterna i den här boken beskriver så väl vad det gör med oss unga. Våra drömmar dör undan för undan och det som andra generationer tagit för givet arbetsmässigt framstår som utopier för oss.

Ice cream girls

Bilden har jag lånat från svt.se

Har Bloggbohemen sett den nya serien som går på SVT och som heter Ice cream girls? Det är en serie i tre delar som har samma namn som boken den bygger på. Jag vet att du har läst och tyckt om Dorothy Koomsons böcker precis som jag. Jag har inte sett men ska få tummen ur och göra det. Det är faktiskt en av få böcker av författaren som jag inte har läst. Jag stod och höll i den i en bokaffär i London.

Nytt litteraturprogram på radion

Bilden har jag lånat från sverigesradio.se

Allas vår favoritbibliotekarie, Jenny Lindh, och Mark Levengood kommer ha ett bokprogram ihop på Sveriges Radio P4 som heter Min bokhylla. Det går ut på att de kommer att besöka kända svenskar och gå igenom deras bokhyllor och analysera personerna utifrån vad de finner i hyllorna. Det kan bli hur kul som helst. Programmet har start 23 juni (kl: 10.03-10.45) och premiärgäst är Henrik Shyffert.

Internationella författarscenen på Kulturhuset- hösten 2013

Bilderna har jag lånat från kulturhuset.stockholm.se

I höst är det två datum som är reserverade och omöjliga att kompromissa med, den 10 och 25 oktober. Då kommer nämligen David Levithan (10oktober) och Chimamanda Ngozi Adichie (25oktober) till Kulturhuset i Stockholm och deras Internationella författarscen. Det går och får inte missas. Jag har redan köpt biljetter och råder er att göra detsamma så snart som möjligt, för de lär gå åt. Utmaningen bokmässigt är att läsa de böcker jag har kvar att läsa av båda författarna. Ses vi där?

Tips på tävling

Bilden har jag lånat från saganomsagorna.blogspot.com

Fina Anna på Sagan om sagorna har en tävling som sista dag att tävla är den 12 juni. Det går att vinna ett av tre bokpaket med böckerna ni ser på bilden. Jag vill är med och tävlar och det tycker jag att ni också borde vara. Jag håller tummarna extra för Jag går dit du går av Nina LaCour, Vid din sida av Anne Cassidy.

Bokmånad: maj

Jag har börjat acceptera att jag inte kommer över tre böcker per månad numera. Jag har inte hunnit blogga om böckerna jag läste i maj men här kommer ändå sammanställningen:

Totalt antal lästa böcker: 3st 
Antal böcker lästa på engelska: 0st
Antal böcker lästa på svenska:  3st

Blink, blink med stjärnan av Ingrid Olsson
Skitliv av Victor Bernhardtz (red)
Fågelhuset av Ester Roxberg

Munch

Bilden har jag lånat från thielska-galleriet.se

I elfte timmen såg jag och min kompis Rebecca Thielska Galleriets utställning om Munch!. Det var som tur var inte hysteriskt mycket folk trots att det var sista helgen när vi var där. Jag måste säga att det var väldigt blandade känslor och intryck som mötte mig i utställningshallarna. Utställningen kan sägas vara uppdelad i två, en del med etsningar och litografier och en med tavlor målade i olja. Och oljemålningarna var de som tilltalade mig mest men också gjorde mig mest besviken. Den stora salen rymde mest tavlor som var väldigt mörka både i färg och till tema. Den soliga dag som det var när jag besökte utställningen gjorde att det hela kändes aningen glädjedödande.Det hade nog varit lättare att ta till sig dessa bilder när det var vinter då jag ändå känner mig mer melankolisk än på vår-/sommarhalvåret. De behandlade övervägande temat döden och någon form av lidande tycker jag. Däremot tyckte jag om oljemålningarna som var stora och fulla av färg och liv. Men blev besviken att de var så få i relation till de mer grå/svarta i den stora salen.

Det är alltid med en aning av reservation jag besöker utställningar med riktigt stora konstnärer. För det kan verkligen gå hur som helst. Antingen känns det som otillräckligt och för litet för att vara ett världskänt namn eller så har museet smällt upp på tok för mycket och det är svårt att ta till sig det hela för det är konst överallt. Skräckexempel där är Moderna museet och deras utställningar om både Salvator Dalí och Andy Warhol. Och dessvärre kändes den här utställningen en aning otillfredsställande. Jag har dock svårt att sätta fingret på vad det var exakt som gjorde att jag kände så. Kanske var det den obalans mellan etsningar/litografier och oljemålningar jag upplevde.

Other Desert Cities

Bilden har jag lånat från dramaten.se

Nu har jag lite utav ett uppsamlingsheat med teater sett den senaste tiden. Idag har turen kommit till Dramatens föreställning Other Desert Cities. I pjäsen är en av mina absoluta favoritskådespelare med, Ingela Olsson. I våra finaste outfits (varför den pressen finns kvar att alltid klä upp sig extra fint och inte bara klä upp sig har etsats sig fast så när det gäller just Dramaten vet jag inte) tog jag och min syster med oss vår kompis Anna och gick på teater i början av maj.

En välbärgad familj på Amerikas västkust slits sönder. Tre barn, men bara två av dem räknas. En urstark moder och en mer pragmatisk far. Sedan har vi mostern som det skälls på. Jag glömde säga att det har inträffat en tragedi och att denna tragedi återigen är på väg att splittra familjen genom en bok.

Inget är vad det utger sig för att vara, det är väl något vi borde ha lärt oss vid det här laget. Men ändå jobbar vi så hårt på att måla upp en viss bild av läget och är otroligt måna om att hålla fast vi den bilden. Men att ett mynt har två sidor vet vi också och båda dessa saker är föreställningens grundbult. En familj men inte en bild av vad som hänt, vems fel som är vems och vem som äger rätten att tala om hur det är.

Det här är en uppvisning i en moder gjord av stål, en far som älskar sina barn högt och offrar sig för dem samt en dotters om tror sig veta precis hur saker och ting gick till och är. Marie Göranzon gör rollen som moder, och det gör hon ruskigt bra.Ingela Olsson spelar dottern i familjen och hon är så duktig på att både vara stark och svag på en och samma gång och dessa två har jag störst behållning av under detta drama som är en uppvisning i spel för galleriet på fler plan än ett.

De två sista

Innan Londonresan var jag och såg de sista föreställningarna på två suveräna föreställningar. Den första var Den unge Werthers lidande på Stadsteatern Skärholmen. Den andra vad Our Golden Girl på Dramalabbet. Det är så synd att det inte finns fler föreställningar för båda två var så himla bra.

Bilden har jag lånat från stadsteatern.stockholm.se

Den unge Werthers lidande är i den här föreställningen förlagd till nutid. Dessutom bor de tre huvudrollerna Werther, Albert och Lotte i en och samma lägenhet och denna lägenhet är scenen, väldigt skickligt gjort måste jag säga. Historien är densamme (Werther blir kär i Lotte, som i sin tur är kär i Albert och Werther blir olycklig och lider) men den känns ändå så modern och relevant. Jag är för övrigt helt tagen av skådespelarna i den här föreställningen som alla tre är briljanta (Lotte- Caroline Söderström, Albert- Robert Fux och Werther- Jonas Nilsson). Jag skrattade väldigt mycket när jag såg den, för lite farsinspirerad känns den. Och det gör det hela ännu mer tragiskt på något vis, hur ensam Werther blir men också hur självupptagen han är. Jag måste tillbaka till Stadsteatern Skärholmen och se fler föreställningar. Där fokuserar de på teater för barn och unga och verksamhetsledaren (och i den här föreställningen tillika regissören) Carolina Frände var och talade på Barnkultursymposiet i mars.
Det här är den andra varianten av romanen med samma namn som jag ser i år. Den första var en dansteater på Dramaten i januari.

Bilden har jag lånat från dramalabbet.com

Our Golden Girl är en nyskriven pjäs till skillnad från Den unge Werthers lidande, och den handlar om kön, offentlighet och självbestämmande. Som utgångspunkt och nav i föreställningen finns löparen Caster Semenya. Det är en otroligt stark föreställning och går under huden och lämnar kvar en känsla av avsmak och där egenvinningen och mediedrev kör över en ensam individ och dennes värdighet på något vis. Här är sceneriet uppmålade löparbanor där skådespelarna springer, stretchar och vandrar fram och tillbaka på. Jag slogs återigen av hur viktigt kön är idag och hur det privata är politiskt och allt utom privat. Som vanligt superkul att se teater på Dramalabbet som varje gång jag varit där visar aktuell och relevant samtidsteater.

Hemma igen och vinnaren är...

Hej och hå. Nu är jag hemma i Sverige igen efter en vecka i London. Det var en fantastisk resa som jag kommer skriva mer om senare. Men först lite annat. Dagen efter jag kom hem fick jag ett jobberbjudande som jag tackade ja till och tycker ska bli väldigt spännande så nu har ett ton fallit från mina axlar och jag kan andas ut. I London blev jag dock (som vanligt när jag är där) förkyld så andas är lite trixigt fortfarande då näsan är täppt men ni förstår poängen. Det har varit full rulle både privat och på jobbet sen jag kom hem så därför var det tyst här under veckan. 

Nu är det dock lugnare och jag har mer tid över till bloggen (och har läst ikapp de bloggar jag följer under veckan jag var borta). Därför är det dags att dra en vinnare i tävlingen jag höll här. Tusen tack för delandet av tävlingen och bidragen som var med och tävlade. Jag fick även många bra tips på bloggar att börja följa. Jag lät min syster dra en vinnare i skålen igår kväll och den lyckliga vinnaren är.. Jonna Lindberg. Grattis Jonna, mejla mig din adress så kommer paketet med posten i nästa vecka.