torsdag, februari 23

Böcker jag vill läsa våren 2017

Även om det gråa och slaskiga vädret gör det svårt att tro så är det ändå vår. Eller det är i alla fall vår i förlagsbranschen för just nu släpps vårtitel på vårtitel. Jag har sammanställt vad jag är sugen på att läsa i vår. Vissa av böckerna har jag haft förmånen att redan ha fått läsa. Nedan finns skönlitterärt, biografier, dramatik, sakprosa och fakta. Det är en bra litteraturvår i år och det känns väldigt roligt och spännande.
Albert Bonniers förlag och Forum bokförlag
Memorys bok av Petina Gappah
Nelly Sachs kommer aldrig fram till havet av Sara Stridsberg (jag minns när omslagsbilden till den här boken togs. Det var förra vintern när jag jobbade på Kulturhuset Stadsteatern och Saras pjäs American Hotel, som är med i den här boken, skulle sättas upp)
Duktiga flickors revansch av Birgitta Ohlsson
Natur & Kultur
Klass av Elise Karlsson
Vegetarianen
av Han Kang *
Lavender Lit
Min bästa väns fru av Peo Bengtsson
Inte för nära av Colleen Oakley
Brombergs förlag
Blybröllop av Sara Paborn
Ingen rök utan mareld (poesiantologi i serien Blå blixt)
Printz Publishing och Massolit förlag
Den osannolika kärleken av Hannah Rothschild
Pojken som byggde egna världar av Keith Stuart

Norstedts
De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru
Finna sig av Agnes Lidbeck
Vända hem av Yaa Gyasi *
Saker jag hade velat veta när jag var 15 av red. Johanna Wester och Diana Olofsson

Vad är ni sugna på att läsa i vår? Är det någon guldklimp som jag har missat?

* Den här boken har jag redan hunnit läsa

söndag, februari 19

Johannas topp 5: vecka 7

Veckorna snurrar på i ett galet snabbt tempo just nu och jag kan inte bestämma mig för om det är något bra eller dåligt. Och om arbetsveckorna rusar förbi är det ingenting mot vad helgerna gör. Jag har traditionsenligt varit på bio men även städat upp min hörna för att måla naglarna/pyssla/sitta vid datorn och det blev så bra att jag inte kan slita mig därifrån. Det enda trista just nu är att det läsflyt jag hade i januari är förbytt mot total torka och jag har inte läst en enda bok i februari. Hoppas att detta ändras snart. Här kommer i alla fall min topplista för den här veckan, bättre sent än aldrig.


  1. Mina känslor gentemot Beyoncé varierar. Ena stunden tycker jag att hon är väldigt överreklamerad och andra stunder spelar jag nästan sönder hennes skivor. Just nu går låten Sandcastles på repeat.

  2. Jag har tidigare i dessa listor tagit med booktubers som jag gillar och villa sprida ordet om. Nu har turen kommit till Klara som även har bloggen Klaras bokprat. På YouTube berättar hon om böcker hon läst och gillat. Jag tycker att Klara förtjänar en massa fler prenumeranter och tittare så jag hoppas att ni klickar er in hos henne och tittar er igenom det arkiv som finns så här långt. För att introducera er så har jag valt det tipset som innehåller en av de bästa böcker jag läste förra året.

  3. En av de bästa böcker jag har läst så här långt i år är Vända hem (Homegoing) av Yaa Gyasi. För två veckor sedan fick jag till min stora lycka lyssna på henne live när hon samtalade med Tara Mozhisi. För er som inte var på plats kan jag inget annat än uppmana er att först läsa boken och sedan lyssna på detta samtal som inte är det med Tara men likväl ett bra samtal, från en litteraturfestival i Chicago.

  4. Feministen, riksdagsledamoten, debattören och allmänt coola Birgitta Ohlsson kommer nu vinter med sin bok om den duktiga flickan. Den heter Duktiga flickors revansch, igår var jag och lyssnade på henne på Akademibokhandeln och det var riktigt intressant. Kön ringlade sig tyvärr så långt och jag hade inte tid att stanna för att köpa boken och få den signerad. För några veckor sedn medverkade Birgitta i Morgonpasset för att prata om boken.


  5. Som jag berättade förra veckan så har jag och min syster en ny tradition och den är att gå på bio på fredagen eller lördagen. Den andra filmen som vi såg och som jag varmt kan rekommendera var Manchester by the sea. Den är nominerad till flera Oscars och jag håller tummarna för att den tar hem en mängd statyetter. Det är sorgligt, vackert och hjärtskärande och befriade oamerikansk spelat vilket jag var en glad överraskning.

söndag, februari 12

Johannas topp 5: vecka 6

Gott nytt år kära läsare som ännu finns kvar efter min bloggpaus. Jag tänkte mjukstarta med att damma av min veckovisa topplista för det är den jag tycker är roligast att blogga om.

  1. Den 17 december förra året var jag på bandet Kent absolut sista spelning innan de lade ner. Det var tro det eller ej inte några tårar som fälldes den kvällen. Jag har dessutom varit på bättre Kent-spelningar än denna men det var ändå mäktigt att vara där. Dagen efter släpptes den här videon och där kom tårarna. Redan vid första tonen i videon strömmade tårarna ned och fortsatte att göra det i 7min och 22sek. Jag såg om klippet direkt efter första titten och grät i 7min och 22sek till. På SVT Play finns i en månad till dokumentären om bandet: Vi är inte längre där

  2. Hos favoritpodden En förbannad podd hade de under januari personer som tipsade om böcker, däribland yours truly. Jag tycker att ni ska ta er en titt på deras poddblogg för ni kommer att få massor med boktips.

  3. Under julledigheten lyssnade jag på ett mycket intressant avsnitt av Filosofiska rummet. Det handlade om handens betydelse. I ett samtal mellan en keramiker, en handkirurg och en hemslöjdskonsulent pratar de om hur vi i dagen samhälle där många av oss mest använder huvudet och inte händerna i vårt arbete. Personligen märker jag av att jag mår bättre av att skapa saker med händerna på fritiden. Det kan vara allt ifrån att lägga pärlplattor, måla naglarna eller laga mat.


  4. Här kommer ännu ett bloggtips. Förläggaren Sofia Ejheden (från Lavender lit) bloggar just nu hos Svensk bokhandel. Hon har hitintills skrivit två blogginlägg och fokuset är ungdomsböcker. Detta tema som ligger både mig och Sofia varmt om hjärtat. I första inlägget skriver Sofia om serien Skam och relationen till ungdomsböcker. Och i det senaste inlägget lyfter hon klokt om att lyfta ungdomsböcker och events med ungdomsförfattare. 

  5. Jag och min syster har startat en ny tradition. Från och med att vi började jobba igen efter semestern över jul och nyår har vi gått på bio ihop på fredagen eller lördagen. Detta är ett sätt för oss att ta oss igenom oxveckorna fram till nästa sammanhängande ledighet. En av de första filmerna vi såg var den fantastiska Collateral beauty (Skönheten i allt). Den är både sorglig och fin. Ta med pappersnäsdukarna och gå och se den. 

    Till sist vill jag göra lite reklam. Det finns platser kvar till studiecirkeln Nailart- politik på fingertopparna som jag leder på ABF Stockholm i vår. Du behöver inga förkunskaper och cirkeln fick väldigt högt betyg i utvärderingen från i höstas.

måndag, december 19

Inställt på grund av tidsbrist

Det var tyvärr ett för stort projekt att ro den planerade litteraturkalendern i hamn. Som ni säkert märkt så ligger jag flera dagar efter och har inte tid och ro att ta igen detta. Just nu handlar det mesta om att ta mig igenom den här sista arbetsveckan innan julledigheten i ett skinn och inte stupa på torsdag kväll helt utmattad av stress. Då finns det dessvärre inte ork att uppdatera bloggen. Det känns väldigt tråkigt för jag hade flera fina böcker jag ville skriva om men jag måste prioritera vila när jag inte jobbar då det är stressigt och intensivt på jobbet. Kanske skriver jag dessa inlägg under julledigheten men jag kan inte lova något. Ha en fin jul om vi inte hörs innan det.

lördag, december 17

Lucka 12: Bokiga julklappstips tack vare Bladen brinner

Snart är det julafton och för den som har svårt att komma på vilka böcker som ska ges bort i julklapp kommer här lite hjälp på traven. För vi kan ju alla enas om att böcker är den perfekta julklappen. Jag väljer därför att tipsa om de fina videos som Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo som gör podcasten Bladen brinner har gjort. Här finns det julklappstips för alla åldrar, eftersom ni vet att det inte går att bli för gammal för att läsa barn- och ungdomsböcker.

3-5 år här är det bilderböcker för hela slanten som gäller


6-8 år här är det fem böcker det tipsas om som är fina böcker för högläsning eller läsa själv

9-12 år böcker till barn i slukaråldern. Nr 4 på deras lista är även med på min lista nedan

13 år och uppåt. Nr 3 på deras lista finns även på min lista och nr 5 hos dem tänker jag ge mig själv i julklapp


Själv tipsar jag om följande böcker som passar perfekt som julklapp. De är nämligen några av de böcker som är med på min topplista över bästa böcker i år:

Lucka 11: You know me well

Ett av vårens finaste omslag och amerikansk bok jag var riktigt sugen på att läsa var You know me well av Nina LaCour och David Levithan. Att David Levithan är bra på att samarbeta med andra ungdomsboksförfattare är känt sedan innan. Han har bland annat skrivit böcker ihop med Rachel Cohn och John Green. Den här gången gör han det tillsammans med Nina LaCour och det är första gången jag läser något av henne. Här har vi en kärlekshistoria men det är inte de två huvudpersonerna Kate och Mark som är kära i varandra. Kate är kär i sin bästa kompis kusin Violet och Mark är kär i sin bästa vän Ryan. Inget är enkelt och vi får hänga med under en intensiv vecka när Mark och Kates vägar korsas i San Francisco och Pride-veckan.

På klassiskt skriva bok med en annan författare-manér så är You know me well berättat i vartannat kapitel för huvudpersonernas räkning. Kate och Mark har suttit bredvid varandra i skolan i ett år utan att ha lärt känna varandra eller ens pratat med varandra. Båda två är förtvivlade och förvirrade en kväll på en gaybar och där hittar de varandra och blir på sätt och vis varandras livboj under kommande vecka. De är med om både roligheter men även hjärtesorg, svårigheter och hinder. Vänskapen som växer fram dem emellan är verkligen fin och det känns tryggt att de har varandra när det blåser i övrigt i deras liv.

Jag gillar You know me well, det gör jag men det går i för högt tempo. För mycket saker händer under den här veckan och främst Marks historia får en upplösning och slut som känns forcerat. Däremot var detta en mycket bra introduktion till Nina LaCour och jag har köpt hennes senaste bok, Everything leads to you, som ett nästa steg att läsa mer av henne. Ett stort plus med den här boken är att när det gäller hbtq-aspekten så är den inte en utopi. Det är en bisak att de är homosexuella, historien handlar om större saker än så. I annat fall kan det lätt vara så att Levithans världar tenderar att vara just utopier för att visa på att ett annat samhälle är möjligt men det blir ändå en typ av distans där mellan nu och möjlig framtid. I den här boken bara är de och det är en bok som både kan stå på hbtq-hyllan och bland ungdomsböckerna som bara är "vanliga ungdomsböcker". Fin representation med andra ord utan att vara övertydlig. Det blir intressant att se om LaCour och Levithan kommer att samarbeta igen. Jag hoppas på det för de har stor potential som duo.

onsdag, december 14

Lucka 10: Världens viktigaste kyss

På en filt under ett träd i Hagaparken i somras läste jag Världens viktigaste kyss av David Levithan. Som bekant är Levithan en favoritförfattare för min del och jag gillar verkligen hans stil att skriva på men också hur han ger mig som läsare ett sätt att se på världen som möjlig. I den här boken får vi träffa Harry och Craig. De har varit ett par men är numera bara kompisar (vilket en av dem är mer nöjd med än den andre). De har bestämt sig för att slå världsrekord i att kyssas, vilket är på 32 timmar ståendes. I boken får vi följa dem både innan och under själva kyssandet.

Det som jag tycker är finast med Världens viktigaste kyss är den kör av röster som berättar historien i nutiden och sin egen historia. Här får jag starka vibbar av Jonas Gardells trilogi Torka aldrig tårar utan handskar. Kören med röster är män som levde förr, som var homosexuella och ger oss en historielektion i hur det har varit att vara homosexuell. De berättar om hur det var när HIV och AIDS kom och hur det drabbade dem och de de älskade. De förklarar för oss hur det ens är möjligt att två unga män står och kysser varandra på skolgården och hur detta sänds live över hela världen.

Jag tycker oerhört mycket om huvudkaraktärerna Craig och Harry med, det är inte bara kören. Det beskrivs så fint hur det är att göra något så galet som att stå och kyssa någon i 32 timmar. Kyssen är i sig sekundär. Världens viktigaste kyss handlar också om kärlek, familj och vänskap. Utöver Harry och Craig får vi följa andra personer som på något sätt kan kopplas samman med dem eller deras kyssande. Det är hjärtskärande att läsa om självhat samtidigt som det finns pirr och fina känslor som nyförälskelse. Levithan är en mästare på att beskriva känslor att få sådant som annars ses som utopi att framstå som en verklighet vi redan lever i.

Det här är en viktig, fin och ytterst läsvärd bok. Jag kan varmt rekommendera den och tänker att den funkar fint både u undervisning på högstadiet och gymnasiet och som bokcrirkelbok. Personporträtten ger en mycket att prata om och det är en historiebeskrivning som bara flyger fram samtidigt som den lär en massor.

Personligen gillar jag inte alls det svenska omslaget så därför visar jag det fina engelska också. Det svenska känns för vagt och trist. Lite tillrättalagt och försiktigt. Det är en stark bok och det engelska omslaget signalerar det på ett mycket bättre sätt enligt mig.

tisdag, december 13

Vinnare av Vad gör man inte

Nu är en vinnare dragen och det blev Violen. Håll utkik i slutet av den här veckan för då kommer det en ny bokutlottning.

fredag, december 9

Lucka 9: Mellan världen och mig

Idag har det blivit min tur i Sofies bokbloggs julkalendersbloggstafett. Temat är en viktig bok och jag har valt att skriva om Mellan världen och mig av Ta-Nehisi Coates. Det här är en oerhört viktig bok och av så många anledningar, jag hoppas att jag lyckas få fram varför i detta inlägg.

Att vara svart är inte alltid en lätt sak. Det kan jag känna av här i Sverige och i Mellan världen och mig beskriver Coates hur det är att vara det i USA. Varför är det inte lätt kanske ni undrar då. Jo för att vara en person som inte är vit innebär att du trots att det är 2016 under ditt liv kommer att utsättas för rasism, negativ särbehandling, kränkning och diskriminering. Detta är inte bara min upplevelse utan finns väl dokumenterat och konstaterat så jag kommer inte att behandla just detta vidare. Det Coates gör förutom att skriva med en brinnande penna om hur det är att vara svart (man) idag så sätter han det hela i en historisk kontext. Boken är utformad som ett brev till hans numera tonåriga son. Svarta män som skjuts ihjäl av polis har det rapporterats mycket om i media både här och på andra sidan Atlanten de senaste åren. Med en känsla av brådska och stark angelägenhet får det honom att skriva den här boken som ett sätt att förklara både för sin son och sitt land hur det är att vara svart man.

Jag läser Mellan världen och mig med ett bultande hjärta, en inre vrede, tårar i ögonen och en känsla att vilja högläsa ur boken för alla som färdas i samma tunnelbanevagn som mig på väg till och från jobbet. Det är en smärtsam läsning som inte går att forcera, den måste läsas i små doser med mycket tid att reflektera emellan och att stundom hämta andan. I och med att skribenten ger oss en historisk bakgrund när han berättar om sitt liv som ung och sitt liv nu får jag en känsla av att det aldrig kommer att ändras. Detta negativa med att vara svart (man) som faktiskt kan utsätta dig för livsfara bara genom att gå ut utanför ditt hus. Boken är viktig för att den ger en insikter, den vidgar perspektiven och kan bidra till ökad empati. Den ger inga snabba eller enkla svar. Det ska heller inte tas för den enda beskrivningen av hur det kan vara. Men det jag tycker gör den viktig är dels möjligheten till identifikation och validering av att dina erfarenheter inte endast behöver vara dina att det kan vara delar av en struktur. Och dels kan den ge en ökad förståelse för vad det är dina vänner, arbetskolleger, klasskamrater eller rent av familjemedlem pratar om när vi säger att vi är rädda. Vi är rädda för vår säkerhet, våra vänners och andra som står oss nära. Vi vill inte vara det och det är lätt att tänka att det inte ska behöva vara så men statistiken talar sitt tydliga språk och det finns bevisat att just svarta människor löper större risk för att utsättas för t.ex hatbrott.

Det är en tunn bok på ca 150sid men det är en pärla verkligen som räcker längre än du kanske först tror när du ser den. Köp/låna den, läs den och diskutera den sedan med någon annan. Flera borde få höra talas om den. Själv ska jag nu ta och läsa En droppe midnatt av Jason "Timbuktu" Diakité. Det är en svensk bok lite på samma tema, som en syskonroman, om Jasons afroamerikanska släkt i USA.

Igår var det Breakfast Book Club som skrev och imorgon ska ni titta in hos Vad vi läser.

torsdag, december 8

Lucka 8: Johanna hjärta Zadie Smith

I den första luckan i denna julkalender deklarerade jag min kärlek till Meg Wolitzer. Nu har turen kommit till Zadie Smith. Denna talangfulla och smarta kvinna som jag kan lyssna på dag ut och dag i. Jag tänkte tipsa er om två samtal med henne som jag verkligen gillat.

Det första tipset är när hon medverkar i The Penguin Podcast som är en podd från brittiska förlaget Penguin Books som publicerar Smiths böcker. I höst är hon aktuell med Swing Time på engelska och vad jag förstår så kommer den under hösten 2017 på svenska. Detta ser jag verkligen fram emot för det verkar vara en helt fantastisk bok. I poddavsnittet pratar Zadie Smith om nya boken, om tre objekt som hon tagit med sig och om moderskapet. Jag lyssnade på avsnittet i lördags samtidigt som jag hade tillverkning av årets julkort. Helt trollbunden var jag och jag vill läsa nya boken typ NU.


Det andra tipset är ett samtal från 2010 då Smith medverkade i en samtalsserie på The New York Public Library. Detta bibliotek som anordnar så mycket intressanta samtal och som tack och lov för oss som inte kan vara på plats frikostigt filmar och delar med sig av gratis på nätet. Detta är över en timmes långt samtal där vi verkligen får lära känna Smith.

Lucka 7: Booktubers

Det är nog tack vare att jag följde med Frida till The English Bokkshop för att lyssna på Jen Campbell som jag fick upp ögonen för det här med booktubers. Jen är en av de första booktubers som jag följde och en av mina absoluta favoriter. Vad är då en booktuber? Jo det är någon som pratar om böcker på YouTube. Precis som vi som bloggar om böcker kallas bokbloggare så kallas de vloggare (blogg fast i videoformat) för booktubers. Någon svensk motsvarighet finns inte mig veterligen. Jag tänkte idag tipsa om mina favoriter bland den uppsjö av booktubers som finns. Nästan alla är på engelska då detta inte blivit lika stort som bokbloggande här i Sverige.

Vi börjar med Jen. Hos Jen får du tips på böcker du kanske inte skulle höra talas om annars. Hon gillar sagor, poesi och annan mer smal litteratur. Det är inte alltid jag klickar i want to readGoodreads efter att jag har sett avsnitt hos henne men hon pratar så himla fängslande om böcker att jag längtar efter nya videos så fort jag sett det senaste.
 

En annan favorit är Anna James- A Case of Books, tyvärr så lägger hon upp nya videos på tok för sällan. Anna kan otroligt mycket om böcker och främst barn- och ungdomsböcker. Hon har jobbat med böcker, att skriva om dem och intervjua författare länge och det märks på ett positivt sätt i hennes videos. Här är det både snygga klipp och böcker jag alltid vill läsa efter att ha hört henne prata om.


Tvillingarna Maddie och Bee på kanalen Heart Full of Books fokuserar mest på YA (young adult) och jag gillar verkligen att höra dem prata om böcker. De är målgruppen för böckerna och det är uppfriskande att inte bara lyssna till andra vuxna som pratar om YA utan även ungdomar. De är dessutom helt bedårande och jag gillar samspelet systrarna emellan. Dessutom är de frikostiga med att bjuda med oss och filma när de är på författarsamtal och signeringar.


Sanne på Books and Quills är från Nederländerna men bor sedan några år i London. Även här är det snygga videor och lite mer bokrelaterat än renodlade recensioner. Hon gillar att prata om utsidorna på böcker, hur du ska sortera din bokhylla och annat boksmaskigt. Numera driver hon Penguins ungdomskanal Penguin Plattform så det blir inte lika många videos från hennes som förr vilket är synd men å andra sidan är det bra kvalitet på Penguins videor.


Ett energiknippe utan dess likhet är Lauren på Lauren and the Books. Här går det i hundratio i talförmåga och hon riktigt sprudlar när hon pratar i klippen. Ofta stryker katten Minnie förbi och hennes kille David hörs ofta i bakgrunden. Jag gillar verkligen Laurens videos, hennes månadssummeringar, bookhauls (video med de böcker du köpt/fått), taggar och annat temabaserat.


För den som gillar klassiker men även höglitterärt kan jag rekommendera Lauren på Reads and Daydreams. Om du bara får upp ljudnivån så att du hör ok (alltid väldigt svårt att höra henne men väl värt att lyssna på) så kommer du här att få lära dig massor om Shakespeares, om litterära priser och månadssummeringar.

Mitt sista tips är mina svenska favoriter nämligen poddmakarna Katta och Fia som har podden En förbannad podd, de startade en YouTube-kanal i höstas och vi får vår abstinens stillad mellan avsnitten genom att titta på deras videos. Ibland dyker det upp något eller några av deras barn, de träffar författare och pratar en och en om en bok de gillat.


Har du någon booktuber som du vill tipsa om? Gärna någon på svenska för det har jag så dålig koll på hur utbudet ser ut bland inhemska booktubers.

tisdag, december 6

Lucka 6: Avd. för grubblerier

Bilden har jag lånat från nok.se






En av vårens stora snackisar var Avd. för grubblerier av Jenny Offill. Denna tunna bok innehåller den stora kärleken, ett kvinnligt konstnärsmonster, en familjebildning och en påtvingad nystart. Vi får följa det heterosexuella paret som boken kretsar kring både i nutid och när det först träffas. De pratar om och fantiserar om hur det ska bli, idealistiskt är väl ett bra ord för att beskriva dem då. Dessa två bilder går inte riktigt ihop, dåtiden och nutiden. Som bekant blir det inte alltid som en tänkt sig och dessa två trodde sig kunna komma undan en relativ normativ tillvaro. Tanken på att de skulle leva jämställt, fritt från konventioner och modernt visar sig vara svårare än de tänkt sig. Hustrun har kört fast med sin andra bok, de får ett barn som har kolik och senare har mannen en affär med en yngre kvinna.

På dessa få sidor berättar Jenny Offill en historia som inte är unik i sig men hennes stil är så precis att det inte behövs särskilt många boksidor för att berätta den. Mellan raderna får vi så mycket berättat för oss och jag kan känna mig en smula klaustrofobisk som betraktare av detta äktenskap. Avd. för grubblerier må vara tunn men den är ändå fyllig och förtjänar att läsas långsamt med många pauser. Jag föredrar nog tunna böcker likt den här typen framför svulstiga tegelstenar. På många sätt lever jag efter devisen Less is more.

Jag tänker att på sätt och vis är Avd. för grubblerier en riktig hipsterbok. Det är ett kreativt ungt par som när det blåser i äktenskapet köper sig ett hus på landet och tror att det ska lösa alla deras problem. Så enkelt är det givetvis inte och det får de erfara också. Efter läsningen känner jag mig något nedslagen, visst detta är fiktion men det går också att se så många paralleller till det verkliga livet. Den där stora kärleken finns den verkligen? Går det att skapa sig ett jämställt förhållande med barn med i bilden? Boken lämpar sig ypperligt som bokcirkelbok för den väcker många frågor och då är det fint att ha en grupp att bolla sina tankar med. Köp den till dig själv eller någon annan litteraturintresserad i julklapp och så har du något att sätta tänderna i under mellandagarna när du ligger där på soffan och jäser av all julmat.

måndag, december 5

Lucka 5: Utlottning av Vad gör man inte

Bilden har jag lånat från lillapiratforlaget.se
En av de bästa böcker jag har läst i år är Vad gör man inte av Maja Hjertzell. Du kan läsa min recension här, länk. Nu när det börjar lacka mot jul tänkte jag att jag skulle lotta ut den så att någon lycklig vinnare kan få den i julklapp.

Det enda du behöver göra för att vara med och tävla om ditt eget exemplar av denna bok är att lämna en kommentar till detta inlägg där du skriver att du vill vara med och tävla, ange en mejladress jag kan nå dig på om du vinner och ge ett boktips på en bok du tycker att jag borde läsa under min julledighet (den behöver inte vara julig).

Tävlingen avslutas om en vecka och en vinnare dras efter kl 20.00 måndagen den 12 december. Lycka till! 

söndag, december 4

Lucka 4: Min fantastiska vännina

Bilden har jag lånat från nordstedts.se
Det är väl knappt någon som är intresserad av böcker och litteratur som har missat hyllningskören av Elena Ferrante och hennes böcker om väninnorna Lila och Elena. Första delen av fyra släpptes på svenska i våras men jag hade hört snacket redan innan då flera jag känner läst böckerna på engelska. Jag läste första delen Min fantastiska väninna i somras. Min syster som varit en notorisk motståndare till att läsa har sedan ett år tillbaka fått upp ett flyt och läser nu böcker, främst gripande romaner, på löpande band. Hon brädade mig och klämde den här boken på två dagar, läsandes på vår mammas balkong. Jag tänkte att kan hon ta sig igenom den så snabbt, hon läser sakta enligt henne själv, så borde ju jag också snabbt kunna ta mig igenom den så jag kunde lägga den här hypen bakom mig. Tji fick jag, vilket massivt motstånd den här boken stod för. Under en hel vecka på min semester plågade jag mig igenom dessa 300 + sidor. På Twitter beklagade jag mig och frågade gång på gång när det hela skulle ta sig om den nu är så fantastisk. Snart fick jag till svar, den är lite seg i början. Okej men jag är en tredjedel/hälften in nu och det är fortfarande segt. Den tar sig mot mitten/mot slutet kom det då som svar. Jag har bara 50 sid kvar och den är fortfarande seg och tråkig blev mitt omdöme. Och så där höll vi på, mina följare och jag tills dess att boken var utläst. När den väl var utläst sa de att första delen är lite seg men bok 2, 3 och 4 är än mer fantastiska. Tack men nej tack sa jag då. Jag vill inte ha en prolog på 300 sid innan något tar sig. Därmed är det säkert att konstatera att den här serien är inte för mig och jag har inget sug överhuvudtaget att läsa en del till i serien. Ibland är en hype inte alltid bra för det gör att dina förväntningar trissas upp och förstör läsningen.

Boken kretsar för den som inte visste det om de nära vännerna Elena och Lila som växer upp i Neapel under 50-talet. Den första boken utspelar sig under deras barndom och tonår. De kommer båda från rätt skrala förhållande hemifrån. Båda är riktigt begåvade och duktiga i skolan, Lila kanske något mer än Elena. Men det är Elena som får läsa vidare och detta kör in en kil mellan väninnorna. Kärleken finns med både i form av pojkar men även kärleken till miljöbeskrivningar. Det går lätt att se platsen de bor på framför sig. Jag kunde på sätt och vis se en annan bokserie framför mig när jag läste Min fantastiska väninna och det är En ö i havet, Havets djup, Näckrosdammen och Öppet hav av Annika Thor. Den serien älskade jag som barn och just det här med beskrivningen att studera känner jag igen och tyckte ändå om. Skolan, att ta sig framåt, uppåt och vidare har alltid fascinerat mig.

Visst är det trist när en bok du trodde att du skulle gilla visade sig bli en besvikelse. Men en sak är säkert det faktum att jag inte är ett stort fan av Min fantastiska väninna har varit en mycket bra sak att prata med människor om. Att vara den som går emot strömmen har skapat fina och givande samtal så på sätt och vis är det en minnesvärd läsupplevelse. Men det blir inga fler böcker av Ferrante för min del. Det tempo boken är skrivet på är inte för mig och som talesättet lyder Så mycket böcker, så lite tid, stämmer väl in på mig så jag går vidare mot nästa läsupplevelse istället.

lördag, december 3

Lucka 3: Hur står det till med synligheten för barn- och ungdomsböckerna?

Imorse åt jag sedvanligt långfrukost och läste min morgontidning (Dagens Nyheter). Det är lördag och därmed är kulturbilagan, Boklördag. Jag bläddrade på och blev som vanligt besviken över den skrala kritiken av barn- och ungdomslitteraturen. Idag var det en ynka recension. Sen kom jag vidare några sidor i tidningen och ser så en lång lista med ett gäng barn- och ungdomsböcker. Det är när jag tittar närmare en topplista och avsändaren är Rabén & Sjögren. De vill med den listan visa på att det finns böcker för barn och unga och att de förtjänar att lyftas fram. Sedan följer en uppmaning att berätta vad just du gör för att öka synligheten för dessa böcker. Så här ser annonsen ut i sin helhet.

Att det skrivs, ges ut och säljs främst massor med barnböcker men även ungdomsböcker är bevisat både här och där. Det lånas mest barnböcker av alla typer av böcker på våra bibliotek. Alla pratar om hur viktigt det är att barn och unga läser. Det kommer larmrapport efter larmrapport om ungas sjunkande läsförmåga (på tisdag kommer PISA-rapporten). Novemberlovet har blivit Läslovet och politikerna pratar om att det är viktigt att barn och unga läser böcker. Och ÄNDÅ har media så svårt att fatta att det är viktigt att de rapporterar, recenserar och skriver om barn- och ungdomsböckerna! När det var dags för augustprisutdelning i måndags tas vid rapporteringen kategorierna i ordningen skönlitterär bok för vuxna, faktaboken och så sist om ens överhuvudtaget barn- och ungdomsboken. Barn- och ungdomslitteraturen lever ett liv i periferin när det gäller litteraturbevakningen. Om nu alla tycker att böcker till våra barn och unga är viktiga, vi vill att kidsen ska läsa så måste vi visa dem att vi tar det hela på allvar. Då måste svensklärare läsa nyutgiven litteratur, föräldrar måste ha kolla på vad som finns i bokfloran och inte bara tipsa om böckerna utan läsa dem själva med, biblioteken måste få resurser och skolor måste ha bemannade skolbibliotek. TV/tidningar/radio och annan typ av media som bevakar litteratur måste också bevaka litteraturen för våra barn och unga. Barn gör inte som du säger de gör som du gör som talesättet säger.

Rabén & Sjögren undrar vad vi/jag gör för att hjälpa till att sprida ordet om barn- och ungdomslitteraturen. Det är en bra uppmaning och jag hoppas att annonsen och kampanjen får folk att tänka till och faktiskt göra något. För egen del är barn- och ungdomslitteraturen en av de största delarna i mitt liv. Jag skriver, tipsar, pratar om och läser böcker för våra barn och unga mest av all typ av litteratur. Jag pratar mig hes om böcker jag läst i mitt fikarum på jobbet. Jag tipsar om böcker på Twitter och Instagram flera gånger i veckan. Jag ger bort böcker till alla barn jag känner så fort de fyller år/det är jul/jag kommer och hälsar på. Den här bloggen har ett stort fokus på barn- och ungdomslitteratur och jag hoppas att det framgår hur mycket jag brinner för litteraturen till våra yngre medborgare, hur viktig jag tycker att den är och hur jag drar mitt strå till stacken för att hjälpa till att synliggöra dessa böcker. Om det inte framgått har ett av mina livs största gärningar misslyckats fatalt.

När jag kom hem från Augustgalan i måndags hade Kulturnyheterna på SVT haft ett inslag på kvällen om just bevakningen av barn- och ungdomslitteratur. Medverkade gjorde författarna och skaparna av podden Bladen Brinner, som just handlar om barn- och ungdomslitteratur, Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo. Ta er en titt på inslaget här nedan. Jag hoppas innerligt att SVT idkar lite självkritik och rannsakar sig själva nu och inte bara kör det här inslaget och sen löper allt på som vanligt. Utan att de faktiskt börjar att bevaka och sända mer om barn- och ungdomslitteratur, både genom att ha många litteraturprogram för barn i olika åldrar men även inkluderar dessa litteratur i program som riktar sig till vuxna. Länge leve barn och ungdomslitteraturen!
Under Läslovet hade jag temavecka här på bloggen och då skrev jag ett inlägg om just barn- och ungdomslitteratur i tidningar och digitala kanaler. Läs det och få många tips på var du kan läsa/se/lyssna på bevakning av barn- och ungdomsböcker.

fredag, december 2

Lucka 2: George

Bilden har jag lånat från lillapiratforlaget.se
I år har det kommit flera böcker för barn och unga som behandlar att vara transperson. Jag skulle ändå inte vilja kalla detta för en trend. En trend kan gå över och ersättas med något annat tema. Att vara transperson är ingen trend och böcker som tar upp erfarenheter av att vara transperson borde inte ersättas med något annat tema. Det är livsviktigt att det finns en mångfald i böcker. Det gäller även vilken utblick karaktärerna har för att så många som möjligt ska kunna hitta böcker att identifiera sig med i floran av böcker som ges ut. Med detta sagt vill jag nu prata om George som är skriven av Alex Gino.

Melissa är född i en pojkkropp och kallas för George av personer som inte vet vem hon är. I boken får vi följa henne när klassen sätter upp en teaterpjäs där hon vill spela den kvinnliga huvudrollen. Men hon antas spela den manliga karaktären då omgivningen läser henne som pojke. Det stora fina vänskapen som finns i boken består av Melissa och hennes bästis Kelly. Åh vad jag tycker om Kelly! Trots det att Kellys hemmaförhållande hade kunnat vara bättre, med mer stöd från pappa som är ensamstående och allmänt vacklande, är det en person med så mycket integritet, empati och värme. Hon ser Melissa, bekräftar och stöttar henne.

Hemma har Melissa en tygpåse och i den ett gäng tjejtidningar. Dessa tidningar bistår med inspiration, identifikation med andra tjejer och en form av trygghet. Tidningarna är dock en hemlighet för Melissas mamma och storebror. För vad skulle hända om de hittade tidningarna och fick veta vem Melissa egentligen är? George är en bok för mellanåldern. Den är fin, varm, kan ge både tröst och support men även insikter för hur andra människor kan ha det och vara. Ibland kan den kännas lite väl amerikansk, överpedagogisk och glättig. Men det här är den första boken om en transperson för just barn i mellanåldern som ges ut i USA. Det är så lätt att ställa krav på att det och det och det ska vara med bara för det är en bok med en minoritetsperson. Förläggare för boken är ingen mindre än David Levithan, en av ungdomsbokens okrönte kung med just karaktärer från HBTQ-familjen. Jag tycker att ni alla ska läsa George. Läs den tillsammans med barn i er närhet, läs den själva och tipsa om den så att ordet sprider sig. För det här är en bok som behöver komma ut och nå många. Det är som Saga Becker brukar säga på blurbar på just böcker med en transperson som huvudkaraktär: Den här boken räddar liv!

I år har även böckerna I mitt namn: en bok om att vara trans (en antologi med Moa-Lina Olbers Croall), Skarven av Sara Lövestam och Brorsan är kung! av Jenny Jägerfeld kommit ut. De hjälper alla tre till att täppa till de luckor i utgivningen som finns.

Under Bokmässan samtalade Alex Gino med Sara Lövestam och Ulrika Westerlund. Det var ett väldigt bra samtal som ni kan lyssna på här.

torsdag, december 1

Lucka 1: Johanna hjärta Meg Wolitzer

En av de största litterära upplevelserna för mig i år är de gånger jag har fått lyssna på nya idolen, Meg Wolitzer. Jag älskar denna kloka, smarta och roliga kvinna! Första gången jag hörde henne var i Bonniers podcast Speaking of Stories när hon samtalade med Jenny Nordberg i februari. Sen har jag dammsugit Internet på olika samtal med henne. Det hela kulminerade under Bokmässan i september när jag fick lyssna på henne live. Hon samtalade med kritikern Lotta Olsson om kulturhustruns revansch. Det samtalet var helt fantastiskt bra och jag satt som i trans under hela samtalet och önskade att det hade pågått mycket mycket längre än det gjorde. Till min stora glädje har jag nu hittat det samtalet som ljudfil/podd på Bokmässans konto på Soundcloud. Så min present till er så här den första dagen på min litteraturkalender är att ni får detta samtal serverat till er enkelt och smidigt. Så nu kan ni också bli förälskade i denna kloka människa. Det är något visst med mogna, intellektuella och smarta kvinnor som är vältaliga.



Som bonus får ni även ett annat samtal med Meg från Bokmässan som jag missade live, nämligen den från Hela människan (Svenska kyrkans scen på Bokmässan).

onsdag, november 30

Julkalender och bloggstafett

Imorgon är det första december och det är hög tid att köra igång med diverse julkalendrar. Jag kommer att köra en litteraturkalender här i år. Tidigare år har jag haft novellkalender och kulturkalender. Vad innebär då en litteraturkalender? Jo under 24 dagar kommer jag att skriva recensioner, tipsa om författarsamtal, litteraturprogram/poddar och kanske en och annan utlottning av böcker. Under samma period har Sofie på Sofies bokblogg en julkalender i form av en bloggstafett. Den 9 december är det min tur och så här ser startfältet ut. Många fina bloggar som deltar och det ska bli väldigt skoj att följa.

1. Sofies bokblogg
2. Sagan om sagorna
3. Elin,Bokslukaren
4. C.R.M. Nilsson 
5. Hanneles bibliotek 
6. Agnes bokblogg 
7. Emeli, Boozen Books
8. Breakfast book club
9. Sincerely Johanna
10. Camilla, Vad vi läser
11. Rebecca, Bokintresse
12. Emmelie, Bokmumriken
13. Anna, Stories from the City
14. Hanna, Den läsande kaninen
15. Lysans noblesser
16. Lisa, Pantalaimone
17. Lakritsboken, Bokskåpet
18. Elvira, TheWorld I Live In
19. Gabriella
20. Sizzens blogg
21. Sofie Schander 
22. Liza, I regnet
23. Boktanken 
24. Lilla bus

Har du tips på någon julkalender som du tänkt följa får du gärna lämna en kommentar. Jag älskar julkalendrar. 

måndag, november 14

Vinnare av Skuggsommar och Justin Case


De sista två utlottningarna från läslovsveckan har nu fått vinnare. I potten låg Skuggsommar av Mia Öström och Justin Case av Meg Rosoff.

Sara vann Skuggsommar och Lotta vann Justin Casee.

Tack till alla som var med och tävlade och för alla intressanta boktips ni gett.

torsdag, november 10

Vinnare av Du, bara och Allt som blir kvar


Nu har jag dragit vinnare i utlottningarna av Du, bara av Anna Ahlund och Allt som bli kvar av Sandra Beijer.

Emilie Rask vinner Du, bara och Sophia vinner Allt som blir kvar.

Tack till alla som var med och tävlade och för alla intressanta boktips ni gett. Ni som inte vann någon av dessa två böcker har fortfarande chansen att tävla om Skuggsommar av Mia Öström och Justin Case av Meg Rosoff.