tisdag, november 1

Idag vet jag inte vem jag är

En av de nominerade böckerna till Augustpriset i år är Idag vet jag inte vem jag är av Ida Sundin Asp. Det är en bilderbok som handlar om att minnas och att glömma, om en morfar och hans barnbarn. Förutom de vackra illustrationerna så är detta en mycket fin och varm berättelse om någon som är dement. Demens beskrivs ofta som de anhörigas sjukdom, då det är smärtsamt inte bara för den som glömmer utan även för hens anhöriga som minns. Jag tycker att det är fint att det är just morfar som är berättare i denna historia, att det är den som inte minns som beskriver hur det är att inte minnas. Samtidigt är det smart, kreativt och intressant att det är ett barn som är den andra personen i berättelsen, barnet som känns mer förstående än en vuxen kanske hade gjort. Tänk hur dialogen hade låtit om det var barnbarnets förälder som själv är barn till denne vuxne demente man som glömmer bort sina anhöriga. För barnet känns det mer som en lek, det finns mer empati i att hjälpta till och fylla i minnesluckorna och det blir inte lika smärtsamt att barnbarnet glömts bort som dess förälder.

Idag vet jag inte vem jag är tar upp ett tema som jag tänker mig kan vara vanligt i barns vardag med äldre släktingar som inte längre minns. Jag blir intresserad av att ta reda på om det finns fler bilderböcker för små barn om just demens och se hur Sundin Asps bok står sig i jämförelse. För den här boken skulle jag spontant vilja tipsa alla som arbetar med dementa personer om. Så att de i sin tur kan tipsa vidare till anhöriga som har barn som kommer i kontakt med sin demente släkting. Jag tycker mycket om boken och har redan läst den ett flertal gånger och upptäcker nya saker både i illustrationerna och i texten. Det är både vemodigt, roligt och fint, allt på en och samma gång. Den vuxne som går som i barndom på grund av sin sjukdom och så barnet som är mitt uppe i sin barndom. De blir som likar men ändå har barnet ett typ av övertag då hen minns saker som den äldre vuxne inte längre minns.

Motiveringen till nomineringen för Idag vet jag inte vem jag är lyder så här:
En äldre man vaknar och vet inte vem han är. Huset är inte hans och i spegeln syns någon annan. Ett barnbarn lotsar honom med varsam hand genom allt det egendomliga och främmande. Ida Sundin Asps inkännande skildring av en dement jagberättare vars verklighet smulas sönder är vacker och berörande. Med sitt dekorativa och sofistikerade formspråk har hon skapat obestämbara, exotiska miljöer som speglar hans splittring. Det är en bilderbok som andas både värme och originalitet.
För den som vill finns berättelsen att lyssna på som radioteater hos Barnradion och deras serie Ung och gammal som utgick från fem bilderböcker som behandlar tematiken vänskap mellan gamla och unga människor. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar